Krigshjältar.
Hyllade, frilagda fråntjänst och statligt pensionerade.
De trodde att de hade klarat sig.
Att kriget äntligen var över. I alla fall förderas del. Men kriget har inte ett slut förden som drabbats av det. Det ändrar baraform och gestalt. I Ioannes LöfbladhsochVera Björnströms fall så skulle återkomstenfrån sammandrabbningen i Hässleholmbara vara början på ett nytt helvete.
Vi återvändertill en fiktiv, svart jord – tillett svenskt sekelskifte där ingenting är vaddet utger sig för att vara. Vi återvänder tillett Falköping, vars gator alltid tycks liggai skuggan av de omkringliggande platåbergen.Falköping. Staden somDe Tolvbeskyddar.Svea rikes nav och kallblänkandejuvel. En metropol där drömmardör, menäven kan ta fysisk form.
Här får vi följa krigsveteranen IonannesLöfbladhs vandring ner i malströmmen.
Och läsa om vad Vera Björnströms såg dennatt då de döda stjärnorna lyste som allraklarast över Hässleholms söndersprängdanejder.
Detta är denandra och avslutande delenav
Vandrande stjärnor, en friståendeberättelse från
Den svarta jorden.Om Den Svarta Jorden:
Jag kan ana både Frank Millers 80-tal ochRichard Corben när jag läser det här. Denhär serien är, trots sitt tydliga skräcktema,någotav det mest originella och mestvälgjorda jag har sett på svenska.
Alexander Sanchez,Tidningen Kulturen
